Svar till: Utlandsmission

[A]

Hej! Känner igen mig så i det du skriver. Min sambo var nyligen iväg på de första vändan till Lettland.. Det var väldigt blandade känslor, även om det inte heller var första gången för oss. Vi har också barn tsm. Kände precis som du och helt ärligt så känner jag fortfarande så. Även om det gick helt okej nu när han var iväg, okej att få ihop vardagen med allt. Det gick, men det var tuftt. Men på något så så går det, för man har inget val. Men om du har möjligheten, ta hjälp av nära och kära. Var inte rädd för att be om hjälp, det var jag i början. Men jag lärde mig ganska snabbt att det är okej att känna att det är jobbigt och svårt och att be om hjälp är inget att skämmas för.
Men ja, jag förstår det. Känns som man aldrig riktigt vänjer sig vid detta. Att ha perioder där man behöver vara själv med allt. Det är naturligt att känna dessa känslor, det är verkligen inget konstigt.