Svar till: Någon mer med partner inom polisen?

[Trötter]

Jag känner igen mycket av det du skriver. Min fru har jobbat inom polisen i flera år nu, och jag minns precis hur det kändes i början – den där blandningen av ett jäklar anamma och oro. Jag tror det är en ganska vanlig reaktion, men det pratar man sällan om. Det där du beskriver med tröttheten och vaksamheten känner jag också igen. Det smyger sig liksom in i vardagen utan att man märker det först. Och det är svårt, för man står bredvid och ser, men kan inte riktigt påverka. Jag kände mig också utanför ibland. Det tog ett tag innan jag insåg att tystnaden inte handlar om att jag inte är viktig, utan att vissa saker bara blir för mycket att ta hem. De behöver stänga av på sitt sätt.
Det går att hitta en balans med tiden, men det kräver tålamod. Och det är okej att tycka att det är svårt. Hittade den här sidan först nu och blev väldigt glad. Det ger något att läsa om hur andra tacklar allt.