Svar till: Utlandsmission

[Emilia]

Så var november här och det innebär att om två månader åker han.

Hittills har jag inte tänkt på mycket på det, förutom lite praktiska saker. Men nu närmar det sig med stormsteg och tårarna kom helt utan förvarning.

För oss här hemma påminner allt om den som åkt iväg och vi ska bara försöka överleva praktiskt och känslomässigt. Räkna dagarna, försöka tänka på annat.

Jag har många som stöttar mig och kommer att finnas för mig. Men jag har ingen som faktiskt förstår på riktigt. Ingen som vet hur det känns när ens partner åker iväg på mer eller mindre farliga ga uppdrag.

Finns det någon som är i samma sits nu och vill prata?