Det känns som om någon äntligen ser oss.
När Emelie träffade Marcus jobbade han redan inom Försvarsmakten. Deras liv tillsammans har präglats av scheman som ofta förändras, av samtal som inte alltid kan berättas vidare, och av en stolthet som går hand i hand med ovisshet.
– Marcus är inte ute på internationella uppdrag, utan har nationell tjänst här hemma i Sverige. Ändå påverkar hans jobb oss varje dag, säger Emelie.
Ingen vet vad man går igenom.
Hon beskriver hur vardagen som närstående ibland innebär att behöva hålla ihop allt det praktiska – ensam – samtidigt som det är svårt att prata med andra om det man går igenom.
– Jag har ofta känt att det inte riktigt finns någon plats för oss, vi som är hemma medan våra nära gör sitt jobb inom landets gränser. Det är som att vi syns lite mindre.
Invidzonen – ett stöd för alla närstående
När Emelie fick höra talas om IZforum, blev hon nyfiken.
– Jag hade hört om Invidzonen, men trodde att det mest var för dem med anhöriga i utlandstjänst. Så när jag såg att forumet nu välkomnar alla oss närstående – oavsett om våra kära jobbar nationellt eller internationellt – då kände jag mig faktiskt sedd.
Hon beskriver forumet som en trygg plats där hon kan läsa vad andra skriver, dela egna tankar anonymt, eller bara få bekräftat att hon inte är ensam.
Stödet gör skillnad
– Det gör något med en, att få känna att “min situation räknas också”. Bara att läsa att någon annan har liknande tankar, eller att få ett svar i chatten på söndagskvällen, kan göra skillnad.
För Emelie är det framför allt en sak hon vill att andra närstående ska veta:
– Du behöver inte bära allt själv. Det finns stöd att få. Och det är okej att ta emot det.
IZforum är öppet året runt, det är kostnadsfritt och du skriver där anonymt.
