Om det är någon som har erfarenhet av rollen som anhörig är det Linda. Hennes pappa var militär, hennes bror är militär och idag är hon gift med en polis. Att vara anhörig till en polis skiljer sig dock markant i jämförelse med någon inom försvarsmakten, förklarar hon.
En anhörig med många titlar
Jag är ett bra exempel på en anhörig. Jag har nästan alla titlar man kan ha. Jag har levt med det som dotter till min far som var inom marinen, sen som anhörig syster till min storebror som blev militär och gjorde insatser utomlands. Nu är jag anhörig som fru, det saknas väl bara att jag blir anhörig som mamma också, förklarar Linda och berättar att det skiljer sig markant på att vara anhörig till någon inom Försvarsmakten och inom Polisen. Men vi återkommer till det.
Livspusslet med oregelbundna arbetstider
Linda och maken Micke har varit ett par i 11 år och hon visste mycket väl vilken yrkesbana han valt eftersom de träffades när han gick sista halvåret på polisutbildningen. – Jag pluggade till sjuksköterska och eftersom jag är uppvuxen med militärer så är det nog lite det man faller för hos en person, någon som också vill vara med och skapa ett bättre samhälle. Man har lite lika syn, så det föll sig väldigt naturligt. Idag bor de på en gård i mellansverige med två barn och ett tredje på väg. Det har ett livspussel som är minst sagt utmanande. Micke jobbar oregelbundet varje vecka, främst kvällar och helger. Hon förklarar att det som är struligt med att leva med en polis är att de har så mycket övertid. Hon vet aldrig riktigt när han kommer hem.
Utmaningar i arbetet och familjelivet
Eftersom Linda är sjuksköterska skulle hon egentligen också jobba skift, men: – Jag har en väldigt förstående och fin chef som ger mig mycket dagtider och inte så många helger, samt möjligheten att jobba hemifrån när det är tufft. Men det är mycket pusslande och byten av pass med kollegor för att få det att gå ihop. Självklart har de övervägt ett vanligt 9–17-jobb, men: – Då skulle vi ju inte göra något vi tycker om. Fördelen med våra jobb är att vi tycker så mycket om dem, då mår man bra och blir en bättre människa också.
Dela på ansvaret i hemmet
De försöker dela på arbetet i hemmet så gott det går. Linda tar mycket av barnbiten eftersom hon är mest hemma och vaken när de är vakna. Sen hjälps de åt med tvätt, handling och städning. – Ibland är det så klart tufft för barnen, att de saknar sin pappa. Samtidigt är de vana och uppvuxna med att ha en pappa som sover på dagarna och kanske inte kan vara med på träningen. Men jag upplever att de är stolta över de yrken vi har. De pratar mycket om det och jag pratar mycket med dem. Det är inget de far illa av utan snarare växer de i och med att de får hjälpa till och ta ansvar. De är med mig där jag är och förstår hur livet funkar.
Perspektiv på utmaningar
Hon berättar att många av hennes vänner inte förstår hur de orkar att få ihop det. Om deras partner är borta en helg så är det jättejobbigt, men Linda menar att allt handlar om perspektiv. Hon känner sig självständig och trivs med att rodda saker och ting själv. Men hon har också familjens hund Sam som ständigt sällskap. – Det är en väldigt bra terapeut i tuffa tider, för både stora och små. Samhället behöver fler med hundars mentalitet, som alltid är i nuet och alltid ger ovillkorlig kärlek. Det är min bästa håriga vän.
Kvalitetstid trots tidspress
Micke klämmer in så mycket pappatid han kan. Det kan vara att spela lite Fifa på morgonen med barnen. För det är då det finns tid. Det handlar inte om antal timmar, resonerar de, utan vad man fyller dem med. De spelar, snickrar och åker traktor. – Jag tror inte de saknar pappatid eftersom han fyller de med så bra saker när han är hemma. Men Micke har ständigt dåligt samvete och säger att när han går på ett skift så saknar han oss direkt. Det har blivit mer påtagligt sedan barnen blivit större.
Balansgång mellan arbete och familj
Allt är en balansgång, Micke vill så klart vara ledig med familjen, men han kan bli inkallad på kommendering på mycket kort varsel. När Linda kollar kalendern för mars–april i vår så var Micke borta varannan vecka i två månader på allt från Eurovision till utbildningar, kravaller och demonstrationer. Precis som yrken inom Försvarsmakten är polisyrket förenat med risker. Linda säger att hotbilden förändrats drastiskt de senaste åren med världsläget, koranbränningar och gängkriminalitet.
Oro och trygghet i yrkeslivet
– Vi bor i en relativt liten stad så vi undviker att synas ute tillsammans. Vi är sällan ute och äter och går jag ut gör jag det tillsammans med mina tjejkompisar. Det är så lätt att hitta någon idag. De blir filmade om de tar någon på stan och sen läggs det ut en bild och så kan de skriva ”100 lax för hans huvud”. Hon säger att Micke aldrig uttryckt att han är rädd utan snarare är trygg med sina kollegor och myndigheten och i sin yrkesroll. – Jag gör det kanske värre än vad det är, men jag vill inte riskera något för barnens skull. Jag jobbar ju inom sjukvården så man stöter exempelvis på dem med psykisk ohälsa och det kan verkligen slå slint där, säger hon.
Att förstå varandras yrken
De har två tuffa yrken och Linda berättar att de får ta del av händelser och ta hand om personer som många i samhället aldrig märker av eller möter. Det är ofta tragiska händelser och misär. Det kan bokstavligen vara så att Micke tar hand om någon i en trafikolycka som Linda ”lappar ihop” efteråt. De gör så klart att de har stor förståelse för varandras yrken och Linda berättar att någon av deras närmaste vänner också är poliser och syrror. Man är med likasinnade som har en grundförståelse för varandra. Eller som Linda uttrycker det: – Det är inte många ekonomer i vår umgängeskrets…
Behovet av stöd för anhöriga
Stödet när det är svårt finns hos vännerna, kollegorna och familjen. För det finns inget anhörigstöd inom Polisen längre. – Det är egentligen sorgligt, för det finns ett stort behov. Jag har kollegor och vänner att prata med, men jag kan känna när han åker iväg på kommendering, som Eurovision när det var terrorhot, att jag hade behövt stöd. Man läser på Aftonbladet att en polisman är skadad, sen får man som anhörig vänta länge på besked innan man får reda på vem det var. Att ha en organisation när det händer stora saker vore bra.
Mentorskap och erfarenhet
Linda säger att hon själv skulle ställa upp som mentor, hon som har livslång erfarenhet av att vara anhörig. Hon tror också på Invidzonens upplägg med styrkan av att prata med personer som har samma erfarenheter. Här skiljer sig upplevelsen av att vara anhörig till en polis jämfört att vara det till någon inom Försvarsmakten, menar Linda. – Oron finns i båda fallen men som militäranhörig är den ofta kopplad till en begränsad tid, ett visst antal månader som insatsen varar. Är man anhörig till en polis så är det ett helt yrkesliv av oro. Jag lever med den oron varje dag. Det är en väldigt viktig faktor att ta hänsyn till för alla polisfamiljer. Utan att för den sakens skull förringa militäranhörigas oro, det är bara olika.
En framtid med hopp
Men det känns otroligt viktigt att fånga upp de anhöriga för de som inte har någon att bolla med hemma. Linda och Micke älskar sina jobb och skulle aldrig byta dem eller den livspusselsituation de är i. Hösten ser ljus ut, de ska satsa på höns och får på gården och inte minst kommer barn nummer tre i oktober.
