Min sambo har aldrig gjort en hel insats, men tidsmässigt har han gjort sju insatser (systemsstödsresor osv). 2-3 veckors perioder. Över 75 resor totalt. Vi träffades på en stödresa, så jag visste vad jag gav mig in på när vi blev tillsammans. Men det är ändå väldigt påfrestande. Telefonen ringer och han blir skickad dagen efter, har man tur vet man om det ett par veckor innan. Svårt att planera saker. Jag stänger lite av varje gång han åker. Blir oinspirerad, ointresserad, trött, deprimerad, får ångest. När han är hemma är allting jätte jättebra, men hela mitt liv ”pausas” när han åker. Jag flyttade tills hans hemstad, mina allra flesta vänner och familjen bor kvar i min hemstad, vilket blir väldigt märkbart när han är iväg. Jag överlever, men jag tycker inte om den jag blir när han är borta. Min livsglädje försvinner lite. Jag skulle önska att han gjorde en mission, sen var det klart!
.
