beredskap

[tankspridd flickvän]

Min pojkvän kommer kanske bli ivägskickad någon gång under nästa år, han är jättetaggad på det och vill verkligen åka (det blir isf hans första mission). Jag stöttar givetvis hans vilja att åka men jag kan inte släppa oron och tankarna på vad som kommer hända om det faktiskt blir så att han åker på mission. Han tycker inte att jag ska tänka på det för mycket redan men det är svårt att låta bli.. tiden går fort.

Hur ska jag kunna släppa det och slappna av, särskilt när det kommer till efter årskiftet då det är från o med då han kanske måste åka.. hur ska jag klara av (möjligen) ett helt år av oro att han ”kanske” blir ivägskickad när som helst? Och hur ska jag tackla hans besvikelse om det visar sig att det inte blir något och att han inte får åka?

Är det någon som har erfarenhet om hur det är att leva med den ovissheten och hur man i så fall ställer om sig snabbt när besked kommer och det är dags att åka pronto?..

[M]

Jag är i en väldigt lik sits då min pojkvän åker under nästa år och jag förstår ovissheten så väl.

Min pojkvän berättade för mig redan från start att ”jag kommer åka någon gång” och det gav ju mig en liten oro redan i början av förhållandet. Om det var bra eller dåligt går ju att diskutera och finns ju för och nackdelar med allt.

Jag vet inte din och din pojkväns sits eller hur hans jobb hanterar detta men däremot så vet jag att min pojkvän fick veta ungefär 1 år i förväg att han skulle åka.

Svårt att få ur en såhär lång historia här i forumet men ifall du vill bolla och diskutera med någon så är det bara att höra av dig till invidzonen så vi kan ha kontakt.

Du kommer fixa detta galant!

[Författare]

Inlägg