Min partner har blivit annorlunda. Han kom hem och pratade om frihet, att han kände sig bunden och ”ville ha mer glädje” – jag har haft ALLA känslor inför situationen; förtvivlad, övergiven, ensam, stark, glad, ledsen, arg.. det är en stor psykisk o social press att bli själv med barn å hushåll, jobb, livet. (Medan han helt stänger mig ute från vad han har för sig, ljuger å undanhåller. Skitjobbigt..)
Negativa känslor gjorde han klart att jag inte får ha, jag måste vara glad. Han har gett mig psykologisk munkavle nu. Annars lämnar han mig. Känner ni igen?
