- Detta ämne är tomt.
-
FörfattareInlägg
-
-
Emilia
GästHej.
Min man börjar jobba nästa vecka efter en lång semester. Han ska nu börja veckopendla till p7 för att i januari rotera till Lettland.
Vi har en 6-månadersbebis och jag är föräldraledig (kommer vara det tills han kommer hem). Så detta är en helt ny upplevelse för mig jämfört med hans tidigare utlandsuppdrag.Jag är arg och ledsen för min dotters skull som har en pappa som lämnar henne och troligtvis kommer missa hennes första födelsedag.
Rädd och ledsen för min egen skull. Jag känner mig väldigt ensam till vardags och har ingen att prata med som fattar hur det känns.Finns här fler vars partner ska åka i samma veva? Fler som känner igen sig?
-
Hannah
GästHej!
Jag känner verkligen igen mig i det du skriver. Min partner åker också iväg snart och även om jag varit med om det tidigare så känns det helt annorlunda nu när vi har barn.Det är en blandning av stolthet och sorg – stolthet över det han gör, men en stor ledsamhet över allt han kommer missa här hemma. Jag har också svårt med ensamheten, särskilt när det känns som att ingen riktigt förstår hur påfrestande det kan vara.
-
A
GästHej! Känner igen mig så i det du skriver. Min sambo var nyligen iväg på de första vändan till Lettland.. Det var väldigt blandade känslor, även om det inte heller var första gången för oss. Vi har också barn tsm. Kände precis som du och helt ärligt så känner jag fortfarande så. Även om det gick helt okej nu när han var iväg, okej att få ihop vardagen med allt. Det gick, men det var tuftt. Men på något så så går det, för man har inget val. Men om du har möjligheten, ta hjälp av nära och kära. Var inte rädd för att be om hjälp, det var jag i början. Men jag lärde mig ganska snabbt att det är okej att känna att det är jobbigt och svårt och att be om hjälp är inget att skämmas för.
Men ja, jag förstår det. Känns som man aldrig riktigt vänjer sig vid detta. Att ha perioder där man behöver vara själv med allt. Det är naturligt att känna dessa känslor, det är verkligen inget konstigt. -
Sara-85
GästHej,
Min sambo åker snart iväg på sin första längre mission och jag försöker förbereda mig mentalt, men det känns svårt. Vi har en tvååring hemma och även om jag har familj och vänner runt omkring så känns det som att ingen riktigt förstår hur det är på riktigt. De tycker det är jobbigt när deras män eller fruar ska bort en helg typ. Tänker att de borde förstå bättre men det märks att det är svårt. Jag får ofta försvara honom eftersom många frågar hur han kan välja att åka.
Jag tänker mycket på allt han kommer att missa här hemma – små vardagsögonblick, utvecklingssteg, kanske födelsedagar. Samtidigt vill jag vara stark och stöttande, men jag märker redan nu att jag känner mig ganska ensam i det här.
Hur klarade ni av vardagen när känslorna av oro och ensamhet kom?
/ Sara -
Maja
GästHej alla,
Jag blir både ledsen och lite lättad av att läsa era inlägg – ledsen för att jag känner igen mig i känslorna, men lättad över att inte vara ensam. Min man åker också iväg efter årsskiftet och det är första gången vi gör det här som småbarnsfamilj. Vi har en treåring hemma och jag märker redan nu att tankarna snurrar: hur ska jag orka vara både mamma och pappa i vardagen?
Jag försöker peppa mig själv med att ta en dag i taget och bygga små rutiner som funkar för oss. Men det känns väldigt värdefullt att höra era tankar och erfarenheter här. Det hjälper faktiskt lite att veta att fler känner likadant.
Maja -
Emilia
GästSå var november här och det innebär att om två månader åker han.
Hittills har jag inte tänkt på mycket på det, förutom lite praktiska saker. Men nu närmar det sig med stormsteg och tårarna kom helt utan förvarning.
För oss här hemma påminner allt om den som åkt iväg och vi ska bara försöka överleva praktiskt och känslomässigt. Räkna dagarna, försöka tänka på annat.
Jag har många som stöttar mig och kommer att finnas för mig. Men jag har ingen som faktiskt förstår på riktigt. Ingen som vet hur det känns när ens partner åker iväg på mer eller mindre farliga ga uppdrag.
Finns det någon som är i samma sits nu och vill prata?
-
-
FörfattareInlägg